Identiteten av Carl Ericson hade ännu inte avtagit. Gorma stormade genom buffén och trängde sig förbi barn och gamla människor. Det var den känslokalla sidan av Carl som hade anammats. Med den höga ölkonsumtionen fanns det heller ingenting som tydde på att det skulle bli lugnare. Efter middagen, som för övrigt var lugn, gjorde Gorma ett besök i taxfree-butiken. Det var här som kvällen skulle avgöras. Hur mycket alkohol tålde egentligen denna skapelse? Inte mycket. Den flaska gin som han köpte skulle ge honom den kraft som han saknade i nyktert tillstånd.
Efter en hetsig diskussion om kända tv-serier i hytten bestämde sig Gorma och hans vänner för att besöka Fun Club. Karaoken hade precis börjat. Gorma bestämde sig för att sjunga sin favoritlåt: Circle of Life. Runt omkring hade ett persiskt gäng samlats. Samtliga av dem började skratta när Gorma började sjunga. Hans försök till en mörk stämma hade förvandlats till en hackig röst med låg styrka. Men det här var inget som Gorma la märke till. Han hade fullt upp med att blunda och framföra Elton Johns hyllade sång. Efter låten applåderade folk, men Gorma förstod inte varför perserna skrattade. Med så mycket alkohol i kroppen visste han bara en sak: han hade gjort ett positivt intryck. Detta höll ända tills en person kommenterade hans insats.
- Det där var unikt, high five! sade en finnig, 18-årig kille.
- Vad menar du? svarade Gorma.
- Ja, du sjunger väl inte på heltid, om man säger så, fortsatte 18-åringen.
Gorma förstod ironin och sjönk genom golvet. Kommentaren som den finniga 18-åringen gav hade träffat honom som en dolk i ryggen. Det fanns bara en sak att göra: försvara sig.
- Du..Jag vågar i alla fall sjunga, röt Gorma tillbaka.
- Haha, vem bryr sig? sa 18-åringen.
- Du bryr dig! Skrek Gorma.
Carl hade kommit tillbaka igen. Den här gången kunde det bli en konfrontation, och det blev det. 18-åringen var precis lika omogen och osäker som Gorma. Det slutade med att Gorma började svinga med en stol mot 18-åringen, men han träffade inte. Istället snubblade 18-åringen bakåt och spillde ut drinken på en tjock, blond tjej.
In på natten hade mentaliten av Carl Ericson transformerats till Jussi Tolla. Han var dämpad av alkoholen men fast besluten att hitta sin fru på Östersjön. Mats, Jakob, Malle, Ida, Stenson och Malin var på annat håll, så det fanns inga vänner som kunde dra honom tillbaka till hytten. Men så skedde det som Gorma väntade på. En kort, rödhårig tjej med piercing i vänstra ögonbrynet och mullig kroppsbyggnad närmade sig.
- Mjööö, kom ur munnen på Gorma.
- Mmm, replikerade den rödhåriga tjejen.
De förstod varandra direkt. Efter det följde Gorma med till tjejens hytt. Hon måste ha varit kring 20 år gammal. I mörkret fumlades det, konstiga ljud utbyttes. Tre minuter var tillräckligt. En dvärg hade oväntat kastat ut Gorma från hytten. Gorma lunkade tillbaka till hytten likt en skamsen hund. Kvällen var ju på väg att sluta på topp, men den slutade istället med en spya på däck 8. Helvetet på Viking Line var ett faktum.